lördag 11 november 2017

Utmattad

Det var torsdag morgon och jag vaknade med huvudvärk. Inget två Ipren inte kan ta bort var min första tanke och hämtade 2 Ipren. Huvudvärken försvann och jag gick till jobbet som vanligt. Strax innan 12.00 slog den på igen och denna gången med besked. Migränen från helvetet och jag tog mig snabbt hem för att ta migrän medicin. Mina flickor hade lov och tog genast hand om mig i soffan och jag somnade gott. När jag vaknade hade det gått 2 timmar. Kroppen var trött och huvudet tungt men det kändes okej tyckte jag.
Jag spenderade den dagen i soffan och funderade starkt på att gå till jobbet på fredagen. Som tur är har jag en man som stoppade mig. Vila, sa han. Jobbet finns kvar på måndag.
Vila ? Hur ska jag hinna det var min första tanke. Tvätten, maten, disken, dammet, läxorna, jobbet, körningarna, barnen då ?
Jag vaknade på fredagen med ny huvudvärk och var glad att min man mer eller mindre tvingat mig att stanna hemma. Hela helgen bodde jag i soffan medans familjen tog hand om mig och allt annat här hemma. Disken försvann, tvätten fanns kvar men den såg jag inte ens, maten stod på bordet och väggarna i stora rummet hade fått ny färg. Saker hände medans jag bara låg i soffan.
Måndagen kom och huvudvärken var precis som innan, kvar. Kroppen var trött och hjärna skrek efter vila. Jag stannade hemma och bestämde mig för att gå till jobbet tidigast torsdag. I 7 dagar låg jag mer eller mindre bara i soffan och såg serier som var värdelösa men för mig helt kanon. Serier jag kunde somna ifrån men ändå vara helt med i när jag vaknar igen.
Jag bestämmer mig för att ringa läkaren och i det samtalet föll ett par stenar från min mur. Muren jag byggt upp alla dessa år, muren som skyddar mig och håller mig uppe. Muren som är min sköld. Tårarna rann, kroppen skakade och jag är mer eller mindre i chock. Sjukskriven? Jag?
Utmattad? Jag? Vila?
Mitt i detta träffar jag min son. Min älskade son som ger mig så mycket kraft. Vi kramades och jag tårarna bara rann. Jag tror aldrig han sett sin mamma gråta tidigare. Han kramade mig så hårt och tittade på mig där vi satt i bilen. Mamma det ordnar sig. Vila! Ring mig mamma om det är något, nu är det min tur att ta hand om dig lite.
Det där ordet kom upp igen.....Vila!
Nu är jag sjukskriven och jag lever i en värld av vila. Jag orkar vara lite social, jag orkar gå en runda i skogen, jag orkar skriva här, jag orkar laga mat och jag orkar vara uppe ett par timmar sen sover jag. Sover av utmattning för kroppen behöver vila. Jag orkar om jag vilar.
Det gör ont i hela mig. Jag vill orka som vanligt, jag vill vara jag och jag vill absolut inte vila. Men jag har inget val. Jag vet detta men jag förstår det inte. Jag märker att jag inte är som vanligt men jag förstår det inte. Jag vill inte.....
Det jag förstår däremot är att jag måste lyssna på kroppen och att jag faktiskt gjort det i tid. Det kunde varit värre, mycket värre.
Nu väntar mängder av vila, lyssna på kroppen och att tänka på att inte göra för mycket. Nu väntar ett nytt sätt att tänka, agera och vara. Hur lär jag mig det? Hur ändrar jag ett mönster jag haft i alla mina vuxna 20 år ?
Jag vill inte.......


lördag 23 september 2017

Förändring


Ni vet den där känslan när man kommer hem till någon som köpt något som man bara själv måste ha....
Mannen har klagat länge på vår vattenkokare men jag tyckte den var okej. Nu gav jag med mig och köpte denna super fina som jag velat ha sedan jag såg den hemma hos finaste. Känner mig nöjd med mitt köp och den passar kanon i vårt kök. 
Fick bli en runda hos Frissan.... Av med 15 cm hår. Trivs jag ? Vet inte än.... känns kort och inte alls "JAG" men man vänjer sig efter ett par dagar.... Tror jag! 
Löshår nästa ? 


onsdag 13 september 2017

Saffransbullar och pepparkaksbröd.


Saffransbullar och pepparkaksbröd.... Älskar doften av jul även om det bara är september. Spelar ingen roll vilken årstid det är för saffran kan man äta lite när som.
I söndags fyllde jag huset med doften av saffran och pepparkakor. Mannen blev lite förvirrad men vad gör väl det när man får nybakat till kvällskaffet.
Fick bli en äpplepaj med till kaffet i höstregnet. Tända ljus och mys.
Idag vilar jag och samlar lite ny energi. ❤


lördag 11 mars 2017

Min väg....

När kroppen inte riktigt vill som jag försöker jag samla energi genom att vara nära min familj och mina vänner men ibland hjälper inte ens det. Hjärtat hoppas över och kroppen skriker och hjärnan hinner inte med. Ibland måste man stanna upp och andas, fundera och finna lösningen. Hitta svaret.
Har jag gjort det ? Ja kanske. En klok och nära vän sa till mig att jag måste hitta mig själv igen. Hitta tillbaka till vem jag är. Tankarna har varit många och jag tror jag kommit fram till en lösning och kanske men bara kanske har jag hittat vägen jag behöver gå för att komma tillbaka till mitt rätta jag. För att göra det måste jag först och främst göra saker jag tycker om. Igår kom min efterlängtade bok från Linda Andersson och den pekade mig i rätt riktning denna gången. Köket är den bästa platsen i mitt hem. Här hör jag hemma och här finner jag harmoni.

Självklart blev jag tvungen att baka något ur boken direkt. Smuldegskakor fick det bli. Vem tycker inte om smuldegen som ligger uppe på pajen? Fler av Lindas recept hittar ni här : http://tidningenhembakat.se/kategorier/bloggar/lindas-bakskola/

Du behöver:
150 gram smör
1 1/2 dl socker
3 dl vetemjöl
1 dl havregryn
1/2 tsk flingsalt

Gör så här:
Sätt ugnen på 180 grader. Nyp ihop smöret med de torra ingredienserna. Klicka ut ca 24 runda kakor på en plåt. Platta till dom lite men inte för mycket för då kan kakan bli kompakt. Grädda  i mitten av ugenen 16-18 minuter och låt dom kallna på galler.
Grymt goda kakor som passar utmärkt till kvällens mello-mys.
Ha en bra lördag mina vänner.
// Jenny


lördag 18 februari 2017

Lev i nuet....

Nätterna har blivit bättre och jag kan äntligen sova när jag stänger ögonen. Men tankarna snurrar och jag kan inte riktig få grepp om en del saker. Ibland känns det som om man aldrig riktigt kommer fram till hur man ska göra för att saker ska bli rätt. Vad är rätt och vad är fel ? Jag vänder ut och in på mig utan att komma fram till hur jag ska knyta upp de knutar som jag dragit åt. Vem är det som vet vilken väg man ska välja ? Hur kommer det sig att man inte kan hitta de verktyg som man behöver för att äga sin egen tid ?
Jag väljer att sätta på vår tv, lyssna på bidragen i kvällens mello med tända ljus och en god kopp kaffe i handen. Jag försöker att fånga dagen och njuter av att få leva i nuet.


måndag 6 februari 2017

Ibland drömmer jag.....

Ibland drömmer jag om natten.... Jag drömmer och jag kan inte ta mig ur drömmen. När jag vaknar är jag tom, helt slut och rädd. Det är svårt att ta mig ur drömmen och jag vaknar ofta av att jag kallar på min man i hopp om att han ska skaka liv i mig. Jag är omtumlad, rädd och uppjagad. Jag ser folk stå över mig i sängen och jag känner deras närhet. Samtidigt som jag kämpar med att vakna försöker jag ta mig därifrån utan att lyckas. Försöker någon säga mig något?
För att ge mig lite tro på sömnen igen har jag nu köpt mig en drömfångare...Den tillsammans med avslappning i lurarna kan nog ge mig sömnen och de fina drömmarna tillbaka. / J



lördag 21 januari 2017

Speciella saker gör vardagen.........

Jag har en viss förmåga att en del saker bara måste jag göra på rätt sätt (enligt mig). Som att äta ett ballerinakex på ett speciellt sätt. Jag bara måste dela på det och äta toppen först annars smakar det inte lika gott. Jag bara måste vrida på flärpen man öppnar pepsin max buken med och jag har en förmåga att alltid kolla kanalerna på tven i en viss ordning. På jobbet måste jag veta att min kollega sätter mina inneskor på plats innan hon går hem för jag sätter dom där jag står och är.  Jag måste ha mina bilnycklar på samma ställe annars hittar jag inte dom och det är jätte svårt att beställa något nytt när jag ska äta ute. Alla har vi våra speciella saker som får våra liv att fungera så som dom brukar. Jag tror att alla har något i livet som måste vara som det ska så man kan gå vidare som man brukar i livet.  Är vi då alla människor med speciella behov ? Mina små måste gör vardagen lite lättare och lite roligare. Jag mår inte dåligt om det inte blir som jag vill ha det men jag mår bra mycket bättre om allt fungerar precis som jag vill.